Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Tör hända nu en mor en dotters flykt begråter,
En maka suckar fram en trolös makes namn.
Med tillgift i sitt bröst hon väntar honom åter,
Ack! åter från en annan famn.
Men långsamt stjernors kung af mörkrets djup betäckes.
Han bleknar .. . närmare i skuggors dalar far.
På himlen hastigt nu i oceaner släckes
Det bloss, naturens vällust var.
Hvar är jag? ... hvar? - o Gud! - bland spökens gny
jag snäf var
På brända tempels grus, i blod, på dödas ben.
Från hämdens kulor här . . . här ner i dessa grafvar,
Här brusa eldar utan sken.
»Fly dem! här brusa de. Hit lifvets skymt ej hinner.
))I mörkrets dystraste sitt brott en brottsling ser.
»Fly! - dröjer du: till Gud af hat du evigt brinner,
»Och ve!-ve den han öfverger!»
Skrid, känslofullas Gud, ur nattens öknar åter,
Min tjusning och mitt lugn mig dock tillbaka gif;
Gif åt naturens son!... Hvad klagans röst! hvem gråter?
»Din Daura mer ej trolös blif.»
»Här, ursint, irrar jag, här skall jag på dig kalla;
»Att jag må honom se, ur töcknen, måne, far!»
Nu börjar ock hans sken kring bleka åkrar svalla,
Och vild sin luta Daura tar.
Uti en tårfylld barm en dufva rädd hon gömmer,
Och sjunger ömma qval, då hon på dufvan ser.
»Vill du mig ock bedra? Tör hända du mig glömmer
»Och lik Lorenzo öfverger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
