Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Ack! när ett barn jag hör sin mor om tillgift tigga,
Och mötande och glad hon då förbarmar sig,
Mig tycks en brottsling se inför Guds domstol ligga,
Och höra: »jag förlåter dig.))
Der, på en kärfve lagd, af nakna barn omgifven,
Uti ett taklöst torp ett inhyshjon jag ser.
Af tidens tunga plog hans kind är fårad blifven,
I ögat englars ungdom ler.
Hur skådar han med fröjd på forna dar tillbaka!
En gyllne purpurbädd är sällan hvilans bo.
Ju lägre trädet står, ju mindre stormar skaka,
Och lefva glömd är dö i rö.
Sin tiggarstaf han tar, och nu sin röst upphöjer:
»Dig utan rodnad jag med mig i grafven för.»
(Monarken ej så lugnt sig mot sin spira böjer,
Då han i smickrarns armar dör.)
»En maktlös kropp du stödt, f Or fosterlandet sårad.
»Behofvens barn med hjelp mig stads till mötes stått.
»Jag af den rikes prakt till bon blef ofta dårad,
»Och, bortvist, önskat honom godt.
»Arbeten, mina barn! oin himlens barm sig sluter,
»Oin vintrar fräta bort det I på åkrar sån:
»Den samma himlabarm i öknar hemligt gjuter
»Det bröd, hvaraf I föda fån.»
Hvem skall din tiggarstaf, dock med din dygd, få ärfva?
Må jag bland ödens ras ståndaktig bli, som du.
Fick jag så stormfritt dö ... o Gud! på denna kärfva;
Jag ville dö i detta nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
