Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midnatten - Ömheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
Jag tusen brottslingar förlåter och förglömmer
Yid åsyn af en känslofull.
Ännu, o hirnladygd! hos oss du dyrkad finnes,
Ännu från ömma bröst jag känslor suckas hör,
Ännu välgerningen af den, som njutit, minnes,
Och än man godt i tysthet gör.
Ej morgonrodnan fram på ljusets vågor träder,
Och ej i nattens sköt en ädel gerning händt;
Ej rinner solen ner, och sig ej himlen gläder,
Att han sitt bloss den dagen tändt.
Dock, midnatt, i din famn sig helst mitt hjerta sluter,
Hvi är min ängslan der så vällustfull och öm?
Ack! hvarför denna suck? . . . jag^tusen himlar njuter,
Och dock ... af tårar hvilken ström!
Snart i en annan natt man känslolös mig sänker,
Der ingen stjerna mer, ej mer for mig uppgår;
Kanske en efterverld då åt mitt minne skänker
Den suck, mitt minne nu ej får.
Ömheten.
ODE.
.Xjjung, Ömma skaldemö! än är min lefnads vår;
Än ålderns grymma köld på inga känslor rår;
Än är mitt hjerta ungt, än kunna tårar flyta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
