Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ömheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Att skrämma en enfaldig hop?
Hvad, är jag född att plågad blifva?
Hvad, kan en telning rosor gifva,
Som utaf tisteln runnit opp?
Känn, menska, känn din rätt; gör dig och andra godt:
För mensklighetens skull har du ett hjerta fått;
Men. ur mitt ömma lugn hvad dån, hvad brak mig
väcker?
Se millioner folk med slipta mordgevär;
Mot den man aldrig sett man hämdfull svärdet
sträcker,
Och den går i triumf, som största bödeln är. .
Allt öde, tomt och härjadt blifver,
Och luften fylls af uslas röst;
När modern di åt barnet gifver,
Stöts dolken grymt i bådas bröst.
Tyranner, menskoslägtets plåga!
I ofta satt en verld i låga,
Att vinna några kala berg.
Från denna tummelplats jag snart med bäfvan går;
I hopp att ömhet se, jag grymhet skåda får:
Hvad, i de helga rum, der lagar skipas borde,
Man gamla fäders rang och guldets värde lär!
Rättvisan, fastän blind, nog lätt utmärka torde
Den vigtskål, hvilken tyngst af guld och skatter är.
En usling sig till jorden kastar,
Han fordrar rätt med bön och gråt;
Men domarn upp från bordet hastar,
Det regnar, vagnen kan bli våt:
Ej Gud oss tid att klaga jafvar;
Barbar, då du i döden bäfvar,
Skall dennes barn anklaga dig.
Lidner. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
