Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till min mors skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Till min mors skugga.
fltvTär månen sig i hafvet sänker,
-o- yjfl trädens sus och böljors svall,
Strax på din graf, min mor! jag tänker,
Villrådig hvart jag irra skall.
Imellan skogens glesa lindar
Jag då din ömma skugga ser;
De suckar, du mitt öde ger,
Förrådas utaf vestanvindar.
För branta berg jag klättrar opp,
Mot töcknen matta armar sträcker,
Ej himlens . . . ekos ömkan väcker;
Men hjertat styrks af minsta hopp.
I tusen vilda känslors yra
Jag rasar ner i närmsta dal;
Der möter mig en näktergal,
Jag öppnar floret kring min lyra,
Och begge tolka hjertats qval.
Då börja ljufva tårar strömma -
O minne af förflutna dar!
En tid jag lycklig lefvat har
Men hvarför ej en tid förglömma,
Hvaraf jag blott har saknad qvar?
Och nu, och nu jag skådar dig,
Som i din famn mig innesluter,
Ditt modershjerta vällust njuter
Vid hvarje blick, du får af mig.
Hur har en Gud, som trots min smärta
Ej minsta ömkan för mig bär,
Hur har han kunnat skapt ditt hjerta,
Då hans så obevekligt är?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
