Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elisabeths skugga till bergsrådet Hisinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Elisabeths skugga till bergsrådet Hisinger.
Mön seul crime est d’etre sensible,
Et je ne puis m’en repentir.
M AB M ÖN TÉ L.
"
grafvens lugn, hvem ropar mig?
Der ödet menskors hopp bedrager,
Min skugga i fortviflans stig
Till sorgens hem sin tillflykt tager.
Börd, rikedom, jag lemnat er,
En hand af mull mitt byte blifvit;
Men älskas, se’n man är ej mer,
Den lott åt dygden himlen gifvit.
Hvart irrar jag, och hvi mitt namn
Kring dessa templets grifter skallar?
Och ur den djupa dödens famn,
Hvem mig med tårar återkallar?
Du? ... ömme vän! med tacksamt bröst
Jag all din kärlek mig påminner.
Vid glömskans bölja, hvilken tröst,
Att du mig tårar värdig finner.
En qväll, när i det vida haf
Sig månen stum och molnfri sänker,
Jag hoppas, att du åt min graf
En suck och några blommor skänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
