Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abedissan till Julias mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Borneo h viskat fram till skogens näktergalar,
Eomeos namn iordoldt i sanden ristadt stått.
Och då af klockans slag hon väckt till andakt blifvit,
Var dock hans bild det kors, hon ångertårar gifvit.
För att förlåten bli, man sjelf förlåta bör -
Jag aldrig straffat har de plågor kärlek gör.
Ett bröst ej älska kan, som ej är gjordt att ömma;
Den ömma känslor har, kan ej sitt upphof glömma.
Nyss då en midnatts stund ett invigdt rökverk brann,
Och orgor spelte gällt till helga jungfruns ära,
Bland dem, som henne offer bära,
Den sorgsna Juliette jag ej mot vanan fann.
Hon söktes . . . skrämda mor! Din dotter .. . nej jag
hissnar . . .
Knappt kan jag teckna hvad jag såg . . .
Blek, utsträckt i sin säng . . . Julie . . . ack! andlös låg,
Som blomman i en drifbänk vissnar,
Som liljan torkar bort på vårens födslodag,
Strax med ett gråtlikt ljud de trötta klockor klämta,
De häpna nunnors hjertan flämta.
Bestörta mor, hur qväljes jag?
För hennes själ till brudens brudgum beder,
Dess svepning hemtar opp, och hennes graf bereder;
Förföljda Juliette, kan hon ge lugn åt dig?
På himlens slipta glas re’n morgonrodnan sväfvar,
Hon ser dess lik, med nedböjdt hufvud bäfvar
Och i ett töcken sveper sig.
Då vi i jordens sköt en älskad syster sänka,
Vid psalmers sång, med facklan uti hand,
Och under bön dess stoft med heligt vatten stänka,
Vi på dess fälda tårar tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
