Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabler - Grodan - Göken och näktergalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
Ät dig, du maskars föda, skattar
Med dessa ljus, med denna ståt!
O! när du högt åt grodan skrattar,
I tysthet öfver menskan gråt.
Göken och Näktergalen.
genom gyllne skyar,
^*~ På horisonten tindrar fram.
En mängd af barn från alla byar
Gick ut att höra gökens glam.
Han gol, och de hans röst beundra.
Sin like, säga många hundra,
Har göken ej bland foglars tal.
I nejden sjöng en näktergal.
An hörs han höga toner drilla,
Än sänka sig, än tiga stilla,
Än åter Ömma suckar slå,
Liksom han plötsligt mist sin såta;
Än tycktes han af glädje gråta,
I hopp att henne återfå.
En enda hörde näktergalen.
Af högmod uppblåst göken kom,
Och sade: frände, vänd dig om,
Se hur de följa mig i dalen.
Men näktergalen teg härtill.
Du tiger? inföll göken åter,
För en du nog dig höra låter,
För hopen du ej sjunga vill?
Sjung nu, så prisa de din tunga!
Nej, Floras härold gaf till svar:
För dårar vill jag icke sjunga,
Men blott för den, som känsla har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
