Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabler - Tuppen och gåsen - Turturdufvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Nog, han blef kär - Uti en höna?
Nej, bättre opp!
En gås var tuppens sköna,
Som ock fullbordade hans hopp.
En stund de lefva nöjdt tillhopa;
Men tuppen gal. Håll! börjar gåsen ropa,
Blygs du ej gala? Hvad jag hör!
Plär jag så skrika och regera?
Kort: du skall göra hvad jag gör,
Och icke mera.
Han tiger strax och bugar för sin maka.
Jag hade gjort långt mer:
När jag en retad skönhet ser,
Så springer jag och törs ej se tillbaka.
Snart han ett korn på marken tar.
Hör, säger hon, en gås du till gemål ju har;
Skall som en gås du icke äta?
Ditt slägte efter oss, i så upplysta dar,
Sig rätta skall i allt. Tupp, blygs att det förgäta!
Hvad båtar, svarar han, ditt knot?
Du, skriker gåsen till, du talar mig imot?
Gack, usling, blif ett rof för höken!
Tupp, fatta mod, du tröstas kan
Utaf hvar ärlig borgersmän,
Som gift sig med en nådig fröken.
Turturdufvan*
Turturdufvan for tillbaka
Till en öm och trogen maka,
Med ett myrtenblad i mund*
Lidner, 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
