Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lycklige skolgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Jag sträng examen undergått.
Om samma fråga man mig gifvit,
Som förestäld af Chloe blifvit,
Man svar impromtu skulle fått.
Nu på hans kind, der helsan lyser,
En purprad oskuld höjer sig,
Adonis darrar, brinner, fryser,
Och mot den dygd, hans hjerta hyser,
Naturen sjelf förklarar krig.
Han ser de hvita glober simma
I hennes alabasterfamn,
Och hennes milda ögon glimma
Med stjernans prakt en midnattstimma.
(Hvad sällt att hinna nöjets hamn!)
Den afundsvärde ändtlig hastar
Till Chloes knän, tar hennes hand:
Och nu en trånrnatt blick hon kastar
På sängen . . . nöjets fosterland.
En arm kring hennes lif han vrider,
Den andra till den trakt han bär,
Der edens ros i blomstring är.
Han se’n till sängen hänryckt skrider;
Nu låg magisterns Chloe der.
Hvad vällust ifrån Adams tider
Njuts ej på denna jordrymd än?
Men jag drar sänggardin igen.
Här skall jag på en trästol sitta
Och dikta om så mycket skönt,
Att alla hjertats pulsar spritta,
Fast ingen verklighet jag rönt.
Förr än jag död af ämnet blifver,
Jag slutar strax . . . och blott beskrifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
