- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
450

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsträdgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

450

. . . Men jag magister blir, den vackra jag förglömmer,
Som under trädens hvalf sig med sitt sällskap gömmer;
Hon skrattar, pratar högt - och jag på afstånd hör,
Hur hon i största hast en adlig mönstring gör.
»Se hvilket garnitur: det borde brokigt vara.
»Kors ! svarta klackar . . . kors! så hit i trädgåln fara...
»Min mor! se hvad för flor, det ju ej prickadt är.. .
»Kusin! den på sin ’hals ett band af ärter bär . . .
»Och roben utan släp - ack! se det våpet nicka!
»Min tant! en sitserkoft . . . kattun! ... O! hvilken

flicka!
»Min Gud! en köpmansfru . . . ack! hvilken syn . . .

jag dör -

»Juveler har hon nog . . . men ärmen skilnad gör -
»Du hofarm . . . lifvets tröst... du mig i själen gläder.»

- Plats! hatten af! Just hit en högvälboren träder.
Strax fröken af sin hand den skånska handsken drar,
Och strax på samma hand han tusen kyssar tar.
Till lycka kom en klok, den jag i tysthet frågar,
Hvad om så hög person hans ringhet tänka vågar.
»Jo», svarar han, »ett hus hvars yta lysa plär,
»Det tfverst ofta nog helt slätt möbleradt är.

»Om juden någon gång förnämes hufvud ägde,
»Jag tror han pudret blott, men aldrig hjernan vägde.
»En hofman, marmorn lik, för andra glatt och hård,
»Bär blott för eget väl den konstigaste vård.»

Den karln är rätt besatt. . . Bevars! han mig
förskräcker !
Han med ett suddadt ark sin arm mot höjden räcker.

- Hur han anfäktar sig! än för sitt bröst sig slår,
An grinar han, än ler, än tar ett skutt, än står.
Aj - hvilket grufligt slag! i det jag honom möter,
Sin panna imot min han obarmhertigt stöter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free