Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till min hustru - Fragmenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Mins, ömma vän, när jag, gömd under höga lindar,
Med lyran uti hand sjönk i naturens sköt,
Det var ej fältens prakt, det var ej vestans vindar -
Nej, endast, endast du, som fröjd i själen göt.
En gång, när Lidner ej är mer––––
Den Lidner, som du nu din ömhet värdig finner,
När uppå dessa blad du ser,
Att du dig dock förflutna dar påminner,
Och glömmer ej det hjerta jag dig gaf!
Min vålnad Öfver dig vid månens blick skall strimma,
När till min lagerkrönta graf
Du stum och tårögd går en helig midnattstimma.
Fragment.
1.
->)^ck! lycklig den, som aldrig brinner,
^^" Att blifva kunnig och berömd,
Sin pligt uppfyller nöjd och glömd.
Han lugn uti sitt mörker finner,
Och lifvet likt den källan rinner,
Hvars gång ej någon storm tör s t Or,
Dit ingen blick från solen hinner,
Den ingen törstig grumlig gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
