Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonen. Idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
far på en af mossa betäckt klyfta, ser ut åt hafvet och
suckar: »mina barn!» Huru bestört blef ej Damon, då jag,
utan att säga ett ord, slet mig ur hans sköte! Grymma
öde! lär han tänkt, är det ej nog att fattigdomen betager
oss de nödvändigaste behof, skall hon äfven komma oss
att förlora våra vänner? - Men jag hastade åter till vår
hydda; der tog jag tre flaskor mjölk, och lemnade en
qvar för min mor. På mig sjelf tänkte jag icke. Ack
mina barn! den hunger, man lider för det man stillat en
annans, är långt vällustigare, än fråssarens öfverflödiga
rätter: - äfven tog jag ett får och de späda lammen.
Med dessa skänker smög jag mig in i den olyckliga
herdens hydda, utan att blifva sedd. Lika så fort jag
hastade dit, lika så hastigt flög jag åter, då en röst ur
berget hejdade mig: »Pylades, Pylades! jag är skogsgudinnan,
»som råder i dessa trakter. Förgäfves söker du för
Gu-»darna dölja det din rena själ äfven gjorde dem ovetande,
»om det vore möjligt. De odödlige se in i hjertats
hem-»ligaste vinkel, och lemna ingen dygd obelönt.
Adelmo-»dige herde, önska dig tvänne ting.» O gudinna! svarade
jag, då du missunnar mig lycksaligheten att i tysthet
göra godt, så återgif min mor helsan, och skänk den
fattiga herden så många får han förlorat, och skydda hans
hjordar. »Din mor är redan så nöjd, så frisk», hördes
rösten svara, »som då hon första gången steg i sin kyska
»brudsäng. Herdens hjordar skola förökas till tusende,
»och äfven dina, dygdige Pylades. - Pylades, du önskade
»ingenting för dig sjelf; men jag vill vedergälla din
öm-»het. Länge skall du lefva, se dina barn i tredje led,
»och vid en trogen makas sida skola dina dagar flyta
»lika en källa, som i krokar genomskär blomsterrika
än-»gar och fält.» Jag tillbad gudinnan och gick hem. Ack
mina barn! föreställen er min glädje. På halfva vägen
mötte mig min mor och tryckte mitt hufvud mot det
hjerta, hvarunder jag hvilat. En blid gudamakt, sade hon,
har förbarmat sig öfver din mor; nu har du henne åter;
nu vill hon löna dig för sömnlösa nätter, för möda och
kärlek. Jag grät liksom hon, och ingen mer af oss talte
hela dagen ett ord. Det är endast en mor och hennes
barn, tvänne älskande, och trogna afskedstagande vänner,
som förstå tårars språk. Allt sedan detta skett, förökte
sig min lilla. hjord dag för dag. En morgon bittida, då
jag satt på en kulle, att valla mina får och se solen
Lidner, * 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
