- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
505

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob återfinner Josef och dör. Idyll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

505

Och Jakob gick bort, aftonrodnan lik, då från en
molnfri himmel hon försvinner.

Josef följde honom. - Ensam stod Pharao, och
med de känslor, hvilka endast tillhöra ädla hjertan,
kastade under sina fötter sin krona, och ropade: Måtte jag
som denne gråhårsman, en gång få dö!

* * *

Framkallen mina barn! Då på sin dödsbädd han låg,
talade den eviges vän detta - der låg han, urbild af
den källan, som stillat vandrarens törst, och nu, i det
vida haf, till sitt upphof rinner.

Församlen er, mina barn!

Och de församlade sig.

Stilla susade vestan; månens mjeltsjuka blick
kastades på den hvilande böljan. Redan till jordklotet hade
englarna ljungat, att mottaga hans odödliga själ.

Han med starka blickar såg, det ingen af hans barn
såg. Först såg han den Guden, som kastar himlar öfver
sin hjessa, hvirflar åskor sig till ett bälte, blickar, och
myriader verldar sväfva under hans fötter; han såg den
i det samma dana konungars öden och folkslags väl, då
åt svalan han ropar: se här ditt näste: och åt
sparfven: se här ditt bo. På sin dödsbädd vistes för Israel
detta; äfven visades en mörk dal: det var Gethsemane. -
Der låg i afgrundens plågor, för hans fäders och
efterkommandes brott, den Gud, som kastar himlar öfver sin
hjessa, hvirflar åskor sig till ett bälte - blickar - och
myriader verldar sväfva under hans fötter. - Gladare
blefvo hans blickar: nu såg han Oljoberget. Abrahams
vålnad bäfvade heligt fram.

Abraham.

Jag har på Moria sett hvad du nu ser och det som
skall hända.

Med den blick Adam kastade, då för den första
gång han skådade Eva, och fruktade förloras i vällust:
med denna blick såg Jakob åt himmelen; och Abrahams
vålnad försvann.

Nej! ropade hans sonson med döende röst: »Spiran
skall icke varda tagen från Juda, förr än hjelten kommer.»

Israel fortfor att tala: Jag 4ör - ock förbannelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free