Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8a. Neuchâtel. Ett hem på höjden. Charles Secrétan. Utflygter. De industriella högdalarne: Chaux de Fond, Locles och Travers. Ön S:t Pierre. Federalfest i Bern. Åter vid Leman. Chamounix och S:t Bernard. Hvila vid ”de lefvande vattnen.” Sista dagar i Schweitz. Monte Rosa. Till Italien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•228
"under mina fötter de fruktansvärda, majestätliga spetsar,
"nålarne af Midi, Argentières och Géant, hvilkas baser det
"hade varit mig så svårt och vådligt att bestiga. Jag
fat-"tade deras samband, deras bildning, och en enda blick
"upphäfde de tvifvel, som år af arbete icke kunnat
upp-"lösa."
Af små iakttagelser, dem Saussure gjorde der uppe,
ha följande interesserat mig. "Vi sågo — berättar han —
"nära toppen blott två fjärilar: den ena var en liten
"grå nattfjäril (phalöne), som flög öfver den första
snöpla-"nen; den andra en dagfjäril, som syntes mig vara "le
"myrtil." Den blomma (af de fullkomligas klass), som jag
"träffade högst, var en Silene acaulis.’’’ Men små lafvar
"växte på de allrahögsta klippor."
I skuggan såg Saussure från Mont-Blancs spets
stjernorna på ljusan dag, och himlens färg syntes nästan
svart.
Blott fyra och en half timma kunde han hålla ut på
toppen af berget; sedan måste han anträda återresan. Men
uti nattens stillhet, då ban i minnet återkallade hvad han
verkeligen sett, och kände den stora taflan af bergen klart
inpräglad i sin hjerna, då — erfor han "en oblandad
tillfredsställelse." Och väl månde han det. Han hade utfört
en stor handling för vetenskapen. Äfven den har sina
hjeltar och ädla martyrer.
Men huru man kan vilja — utan annat mål än det
att kunna säga "jag har" — dock nog om detta!
Den fjerde Augusti begåfvo Louise och jag oss genom
"la Tete noire" till Martigny, en den skönaste färd man
kan göra på en sommardag. God väg, praktfulla utsigter,
tillbaka och framåt, och genom hela dalen sköna, djerfva
bildningar af skogiga klippor, friskt brusande vatten, den
renaste bergsluft. Jag tyckte mig läsa en af Walter Scotts
höglandsromaner. Månen steg upp öfver de sköna
kastanie-skogarne då vi kommo fram till Martigny, i Rhone-dalen,
der vi funno luften tryckande varm.
Dagen derpå togo vi en liten vagn och begåfvo oss
upp till "le grand St. Bernard." Vägen är god, men smal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
