Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
komma dock allt närmare hvarandra. Menniskorna också;
tack vare ånga och anda! —
Jag ville taga en liten båt för att föra mig till Isola
Madre, — en halftimmas rodd från Isola bella — och gick
derföre ned till stranden, der en mängd gondoler lågo sida
vid sida. En herre med svarta polisonger och mustacher
Btörtade fram, i det han sade att han ville ’ hjelpa mig"
att göra ackord med båtkarlarne. Han hjelpte mig så att
den lilla farten skulle kosta sju francs, och tvenne duktiga
roddare redde sig, med vigtiga miner, till att emottaga
mig i deras gondol. "Sju francs är taxan!’" försäkrade
de och den svartmuskiga herrn. "Godt!" sade jag,
"roa er med den; jag reser hellre med ångbåten tillbaka
till Palanza, och tar en roddare derifrån!" Och jag gick
lugnt upp mot slottet tillbaka. Men nu kom den ene
efter den andre från båtarne springande efter mig.
"Signo-ra, vill ni ha en båt? — En roddare, Signora? — Här
är en! — Der är en! — Tag denne, signora! Han ror
er för fyra francs, ja, för två och en half francs. Tag
honom, jag ansvarar för honom!" ’Tag mig, Signora! Jag
skall ro er så långt ni vill och det för tre francs!’ Den
som sist talade var en äldre båtkarl med ett utmärkt
öppet och godt ansigte af stark italiensk prägel. Jag
nickade och steg in i hans båt, en stor, god gondol, icke utan
att följas af förargade blickar från den svartmuskiga
hjelp-samma herrn och hans män, men snart voro vi ute på den
lugna sjön.
Det var en varm, solig dag, sjön som en spegel, och
färden lugn och klar som den.
"Är ni gift Francesco?" frågade jag min roddare, —
som sköt båten med årorna, stående, i det han lutade sig
framåt. — "Nej, ogift Signora!" — ’’Nå, men det är nu
på tiden för er att tänka derpå, Francesco !" — "Förbi med
tiden, Signora; det är för sent nu. Men fast jag ej varit
gift, så har jag varit och är ännu familjefader." — "Huru?"
— "När min moder dog lemnade hon mig fyra små
flickor att försörja. Att uppfostra dessa fyra "povere
Ragaz-ze* och att gifta bort dem, det har varit mitt göra i lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
