Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8b. Resa öfver Simplon. Domo d’ossola. Oväder. La Tosa. Oväntadt möte. Lago Maggiore. Stock-fiske. Isola bella och Isola madre. Waldensernas dalar, folk, historia, sednaste befrielse, närvarande lif. Vandringar och nya vänner. Turin. Po och Monte viso. Carlo Alberto. Victor Emanuel. Grefve de Cavour. Gioberti. Cesare Balbo. Primato d’Italia. Speranze d’Italia. Hvad vill Italien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
allmänhet, utvecklade bådas synpunkter. Den förres var
prestens, den sednare lekmannens. Men båda voro lika
uppriktiga älskare af Italiens frihet och fria utveckling.
Gioberti, ehuru romersk andlig ("Sacerdote") vände sig
emot Jesuiterna.
En stor litterär rörelse uppstod i den nordliga hälften
af Italien och framkallade en litteratur, som jag ville kalla
den politiskt-patriotiska. Denna kunde sägas hafva begynt
med Piemontesaren Alfieri, som i sina tragedier ingöt det
storsinnade hat, som hans mäktiga ande närde emot allt
förtryck, i synnerhet det utländska, och den kärlek han
bar till republikanska dygder. Liktidigt med Alfieri —
d. v. s. vid slutet af förra århundradet och början af detta
— skref Botta (äfven Piemontesare) sin ’"Storia dTtalia",
och väckte genom den, ny kärlek för fosterlandets öden.
Det klara och varma framställningssättet, har gjort detta
arbete, i bästa mening, populärt.
Efter Giobertis ’’Primato’’ och Balbos "Speranze
d’I-talia" uppstod en legion unga skriftställare såsom kämpar
för sitt lands frihet. Tragedien och romanen täflade om
att uppkalla stora fosterländska minnen och dygder.
Azeg-lio, Nicolini, Guérazzi stå högt ibland nutidens författare i
denna riktning. (Manzonis "Promessi Sposi" är en
tjusande roman, men kan icke sägas höra till den fosterländska
frihetslitteratur, om hvilken jag nu talar). En mängd
skalder och prosaskriftställare slöto sig till dem, och prinsessan
Belgiogioso, (som med sitt personliga inflytande och sin
förmögenhet, osvikligt understödde den patriotiska rörelsen)
lät i Paris trycka deras skrifter i ett dertill egnadt blad.
Ty censuren tillät dem ej att utkomma i Italiens stater.
Stunden kom, då denna blomstring i ordets och andans
rike skulle bära sina frukter. En händelse inträffade nu,
som låt dem hastigt mogna — ack! brådmogna. Det var
1843, som Giobertis "Primato d’Italia" utkom, och gjorde
sin rund i Italien. Ar 1847 dog påfven Gregorius den
1 6:de, och Valconclaven sammanträdde för att välja en ny
pri-mas öfver den katholska verlden. "Om djeflarna
inspirera kardinalerna" — berättas kardinal Micara då hafva sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
