Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•65
nåd eller onåd mot lians neapolitanska landsmän ocli —
landsniäninnor, ty lians kusiner eller afkomlingar på
qvinnolinien, i hundrade eller tusende led, hafva icke
obetydligt att göra härvid. Kapellet i domkyrkan är redan vid
vår ankomst fullt af folk. Men en vänlig prest, som
igenkänner oss för främlingar, förer oss inom balustraden kring
altaret, och vi fä ställa oss så nära detsamma, som vi vilja.
Flera utländningar komma sednare till denna plats. På
trappstegen till choret knäböja flera neapolitanska damer
och några herrar. Utanför, i det rymliga, rotundalika
kapellet skockar sig folket. En särskild plats vid altardisken
upptages af en flock gamla, simpelt klädda qvinnor,
betydligt mera lika hexor, än madonnor. Dessa kalla sig
San Gennaros slägtingar och få icke förtära något på mor
gonen förrän underverket är skedt, hvarföre deras böner
blifva desto mera energiska och bevekande.
En mängd silfverstoder fylla kapellet. Dess rikedom
säges vara ofantlig; så är hettan ock derinne under det
man tyst afbidar San Gennaros ankomst. Man tänder allt
flera ljus på altaret, och ändtligen komma prester bärande
hans bröstbild af förgyldt silfver, hvilken uppställes på
altaret, och hans blod, förvaradt i en oval grönaktig
glasflaska, omfattad af en massiv silfverring, fästad vid ett
skaft, som en prest håller i handen under det han för allas
blickar svänger flaskan fram och åter, f r att låta se att
den svartröda massan, som fyller den mer än till hälften,
är fullkomligt stel och orörlig. Ett litet, hemlighetsfullt rör
går genom flaskan och sammanhänger ofvantill och
ne-dantill med den tjocka silfverramen, åtminstone kan man
icke se annat, och man frågar sig ovilkorligt hvarföre?
Men man får icke vara alltför vettgirig!
Nu begynna bönerna. Presterna mumla sakta, de
knä-böjande kring altaret äfvenså, hela kapellet brusar i sakta
bönechor, men gummorna, San Gennaros slägtingar,
upphöja gälla skrikande röster i det de upprepa efter
hvarandra "Pater noster, Credo" samt improviserade böner till
deras heliga grand onele eller kusin, att ban måtte visa
sig dem bevågen ocli icke låta dem vänta alltför länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
