Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. San Gennaro’s underverk. Kungliga familjen i Neapel. Museo Borbonico. Inrikes-ministern Bianchini. Det inre af Neapel; det innersta. Välgörenhetsanstalter. De vackra klostersystrarne. Neapels styrelsesystem. Utfärder till Caserta och Portici. Villa Reale och kometen. Folktheatern i Neapel. Nya bekanta; nya bekymmer. Prinsen af Villa Ombrosa och Prinsessan Ilse. En dag i Pompeji. Ädelmod och förtviflan. Hastig resa till Sicilien och — slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•384
och friska vid de hvita marmorstodernas fötter och på de
sammetsmjuka gräsmattorna under de stora träden. Allt är
så stilla och tyst, blott fontänerna spela och plaska öfver
bassängerna, der guldfiskarne simma, och solen, som sänder
sina strålar emellan lummiga lundar, .hvita marmortempel
och sköna stöder, synes lysa in i ett verkligt paradis.
Om aftonen går jag åter der i sällskap med de två
förlofvade, som då synas lyckligare än vanligt. Dä smakar
det godt att der dricka den svala aftonluften, att lyssna till
vågornas slag mot stranden och se deras fosforiska sken.
medan längre ut på Neapels vik röda eldar lysa från
fiskarebåtar, som dermed, locka sitt rof. Så vandra vi medan
skuggorua tätna omkring oss och stjernliimmeln klarnar öfver
oss, och vi se den sköna kometen med sin strålande svans
lik en paradisfogel genomfara rymden. Vi sluta aftonen der
vanligtvis med en ’ Mezza granita (en slags lemonad-glace)
vid det lilla konditoriet i parken. Stundom taga vi äfven
en båt, låta ro oss ut längs Puzzuoli’s kust, förbi ruinen
af drottning Johannas palats, njuta af hafvets skönhet och
af synen utaf den blå fosforiska eld, som här och der
lyser under den lilla båt, hvilken fårar farvattnet; stundom
ock går jag ensam hem, medan de förlofvade gå att se på
de praktfulla fyrverkerier, som allt emellanåt gifvas, nu
sednast tvenne aftnar å rad till Santa Brigittas ära. Så neml.
hafva vi promenerat och njutit, men sedan tre dagar sitta
vi instängda af oväder och regnskurar. Jag har begagnat
denna tid till att döda tigrar, d. v. s. att skrifva bref, som
länge rifvit mitt samvete genom känslan af ouppfyllda
skyldigheter. Vanligen klarnar vädret en stund på
eftermiddagen och genast fylles den breda Chiajau af en mängd
equi-pager af alla slag, bland hvilka det stora folk-equipaget
Corricolon’’, lastadt ined tjugo till trettio personer,
männer, qvinnor och barn, sittande, hängande, slängande, man
ser ej rätt huru, efter en häst, som galopperar i full fart,
alltid utgör min förvåning och mitt nöje. Derom har jag
redan talat. Men bland den stora promenadens passagerare
har jag glömt nämna de mest beständiga allt sedan —
Virgilii tider, neml. getterna, som hela eftermiddagen komma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
