Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Mitt nya hem. Promenader. Vaknande lif i Athénas dal. Våra aftnar. En ny Iliad. Lycko-dagar. Olympion. Nya Olympiska lekar. En hal på slottet. Kung Otto och drottning Amalia. Prins Alfred. En grekisk fru om grekiska fruntimmers uppfostran. Schillers-fester. Congress-rykten. En julafton i Athén. Slut på det gamla året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Trettiondeförst-a stationen.
villervalla, som då uppstod och soin ökades under de straxt
derpå följande explosionerna, gaf vanligtvis manskapet i
brännaren tid att kasta sig i små, snabbseglande båtar och
hastigt aflägsna sig från scenen för ödeläggelsen.
Med en eld, som genomträngde hela hans väsen ända
till fingcrspetsnrne och lät hans ögon synas vilja springa
ur hufvudet, beskref Kanaris scenen under den mörka
juninatt, då han, i midnattens stund, lyckades haka sin
brännare fast vid Kapudan-Paschas skepp ocb antända det. (Att
han och hans tappra kamrater genom nattvardens begående
invigt sig till denna bedrift, såsom till döden, det berättade
icke Kanaris.) Stor-ainiralen och hans folk hade just firat
fastans upphörande och den stora Beirams-festens inträde
med en bacchanalisk måltid, och lågo försänkta i djup
sömn då de väcktes af Kanaris’ brännare, men för sent.
Brännaren hade redan antändt skeppet, oeh kort derpå
sprang detta med amiralen och 2000 man i luften. Georg
Pippinos brännare, utrustad för samma expedition som
Kanaris’, förfelade att haka sig fast vid vice-smiralens
skepp, men flöt brinnande och exploderande omkring den
turkiska flottans fartyg, spridande öfverallt förfärelse oeh
ödeläggelse.
’Har ni aldrig, vid dessa tillfällen, känt någon
fruktan?" frågade jag. "Fruktan?" återtog leende den gamle
hjelten. "Sådant kommer oss ej i sinnet, faran eldar oss.
Skotten och braket äro som musik. Hvarje bedrift med
min brännare var mig en högtid, och jag vore färdig,
hvilken stund som helst, att utföra en sådan igen."
Man såg tydligt af blick och väsen, att detta ej var
skryt.
Fru Kanaris stod tvst och hörde pA, men under
tydligt deltagande för samtalet. Jag gick till lienne och
frågade genom min vänliga tolk huru hon kände sig till mods
i hemmet då hon visste sin man vara ute på någon af sina
lifsfarliga bedrifter. Hon svarade, att det ofta var henne
till mods, som hon skulle hellre varit med honom i
brännaren, än ensam i det stilla hemmet. Blott tanken på
fosterlandets väl hade uppehållit henne. Samma natt då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
