Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Nyårsdagen. Grekernas nyår. Återblick på Greklands sednaste frihetskamp. Kleptherna. Rhigas och Koraïs. Den nationella grundfonden. Frihetskriget och dess män. Fogeln Phœnix. Den nya dagens morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Trettiondeförst-a stationen.
dà han såg en rysk flotta löpa in och lågga sig i Poros’
hamn, med egen hand tände eld på den grekiska.
Och när äfven den sansade, ädle Mavrokordatos kunde
vid denna tid yttra till en philhellen, på väg till hemmet:
"Ni är ju ung och vig; spring upp på taken och skrik ut
honom, förrädaren!" (Kapodistria), då skall man förstå huru
tvenne ynglingar af en frihetsfanatisk och förvildad stam,
och huru i synnerhet den ene af dessa två, som i
Kapo-distria såg både sin åldrige faders och sitt fäderneslands
bödel, trodde sig tjena friheten genom hans mord. Det var
intet fegt lönmord. De två unga männen vigde sig sjelfva
med det samma åt en säker död. De kapitanis, som efter
Kapodistrias död kämpade om väldet, kämpade för eller
emot hans politik.
Den, som besinnar dessa förhållanden, skall i den
nämnda blodiga episoden icke se annat än — en episod,
ett naturligt barn af ännu oklara tillstånd och af
öfvergången emellan den laglösa och den lagliga friheten, och
skall icke af ynglingens förirrelser sluta till mannens bana.
AH utveckling har sina slyngelår.
I hvarje folkrörelse, som allt sedan, under den
monarkiska styrelsen och under 30 års fred emellanåt gifvit sig
luft hos grekerna, hafva de visat sig, om än ej alltid
vis-liyen, dock trogna sin första och sin sista kärlek: friheten.
Och endast ett klokt och verksamt framåtgående i denna
riktning af den nu konstitutionella regeringen torde kunna
hindra nya vådliga explosioner af den grekiska elden, och
låta den i högre mening bli hvad den en gång var: en
helgande, lifvande eld pä altaret i statens Prytaneum *).
En af de första verkningarne utom Grekland af dess
befrielsekamp var Italiens (’’Magna Grecias") resning.
*) Stället för den helleniska rådsförsamlingen. Der stod ett
altare, hel g ad t ät Jlestia, på hvilket ständigt brann en eld,
som skulle underhållas af ogifta qvinnor. Hestia, dotter af
Chronos och Ehea, dyrkades inom både staten och hemmet
som rättvisana och fridens vårdarinna. Rådsförsamlingarne
öppnades med böner och offer till Zeus, Minerva och Hestia.
Kolonister ifrån Hellas på främmande jord skulle medhafva
eld från altaret i moderstatens Prytaneum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
