Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. En barnfest. Första vårtecken. Ännu en hofbal. Anavryta. Schweitzerhemmet i Attika. Olivträdets läror. En jordstöt. Politiska samtal i Athén. Grekiska carnevalen. Lök-festen. Sorgligt dödsfall. Mainotternas myriologer. Vårens ankomst. Utflygt till Tinos. Evangelistria-högtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
187
den stora gården. Den fina verlden promenerar på sitt
håll eller samlar sig i ett par ljusa rum med utsigt åt
hafvet, trakterar sig med kaffe, orangesylt och friskt
vatten — ett härligt friskt och krystallklart vatten —
förnyar gamla bekantskaper och gör nya. Äfven jag får
flera bekantskaper af intresse för mig; ty konsuler och
dimarcher och guvernörer från flera orter ha infunnit sig,
bildade, meddelsamma greker, som tala fransyska och äro
artiga som fransmän. Och att deras fransyska
alltemellanåt är litet ofransysk, det hindrar dem icke att rätt
begripligt uttala hvad de vilja säga.
Dagen derefter verkställdes i kyrkan, inom låsta
dörrar, en ceremoni, vid hvilken senator Paximadis’ anseende
och min egenskap af hans gäst förskaffade mig förmånen
att få vara närvarande. Denna ceremoni bestod i den
underbara taflans framtagande ur sin låda, högtidliga
tvagning och putsning.
Sedan kyrkportarne blifvit omsorgsfullt lästa och
förbommade, företogo archimandriten, en 80-årig gammal prest,
(förunderligt lik en af de förstenade bilderna från berget
Athos) och kyrkvärden, (ett rödnäst brushufvud, hvars like
jng sett i. mer än en kyrka i Sverige), den gyllne lådans
öppnande på ett bord, kring hvilket slöt sig den lilla
krets fromma eller nyfikna åskådare, som tillåtits vara
närvarande. Klockaren bär fram nycklarne, archimandriten
öppnar lådan, oeh en liten tafla, målad i olja, tages ut
ur sin gömma, allt under högtidlig tystnad. Gammal,
urgammal, är visserligen den taflan, både målning och
träram, derpå är icke möjligt att tvifla. När tvenne
glasbitar, som betäcka engelus och Marias hufvuden, blifvit
borttagna, kunde man se den förres ansigte temmeligen
tydligt och det sednare ganska väl. Det är illa tecknadt
och måladt, men har dock ott naivt, rörande uttryck af
glad tro och lydnad, äfven i dess böjning under det Maria
lägger bauden på hjertat. Det påminto mig om målningar
af de tyska mästarne Dürer och Holbein, och jag vet mig
ej ha sett en Maria-bild, som bättre uttrycker orden: "se
Herrans tjenarinna! varde mig efter ditt ord. Det öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
