Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Afton vid Korinth. En grekisk arftagerska. Skiftande väderlycka. Skön morgonfärd. Den heliga skogen. Delphi, dess källor och tempel. Oraklet. Amphiktyoner-rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Fyrationdeljertle stationen.
rit föremål för en broderstrid, nemligen emellan hennes
trolofvade fästman oeh dennes yngre och vackrare broder.
De röfvade henne vexelvis från hvarandras befästade slott,
och innan den sköna Helena var femton år gammal hade
bon blifvit sju gånger enleverad. Äfven andra af Greklands
unge män fikade efter att vinna denna Greklands rikaste
arftagerska. Bland dem var en oskön, oansenlig, men
äregirig yngling * * *. För att komma närmare den unga
flickan tog han tjenst i hennes fästmans trupp, der han
snart gjorde sig känd som spelare och som en man af icke
goda seder.
Då vid "kap Kolias", i granskapet af Phalerus, den
drabbning föreföll emellan turkar och greker, i hvilken de
sednare mistade så många af sina tappre, och af sina
phil-hellenska förbundne, blef***, jemte många andra, fången.
Hvarje turk, som tagit tillfånga en man, fick för dennes
hufvud, af den befälhafvande generalen, fem guldpiaster.
Den turkiska ryttaren, som fångat * * *, hade äfven fått
denna betalning, och * * * var jemte hundra andra fångar
uppställd för att mista hufvudet, hvilket skulle skickas
till Konstantinopel såsom skänk åt sultanen. Då ankom
till den turkiska paschan en summa af 2 0,000 piaBter från
* * *s broder på Syra såsom lösepenning för fången.
Pa-schan lofvade låta *** gå. Ryttaren, som fångat denne,
måste äfven samtycka dertill, huru mycket det än förargade
honom. I stunden, då han såg sitt offer undslippa sig,
sade han: Jag måste dock ha ett minne af dig!’’ Och
ban högg af honom ena örat. Derpå sade han: jag har
brutit mitt löfte, och-det är illa; men det kan icke göras
ogjordt, och jag kan icke bli oskyldig. Ditt ena öra har
jag; det är så godt att jag tar det andra med!’’ Och ban
hogg af honom det andra örat.
När den osköne, oansenlige * * * åter visade sig för den
sköna Helena, var det med två öron mindre än förr. Hvem
skulle ha trott att det kunde lända honom till
företrädesrätt i den unga flickans ögon ? Så skedde likväl. Helena,
hvars hjerta förblifvit orördt af så många vackra och
raska ynglingars suckar för henne, lyssnade till den Lille,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
