Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 / 38 (1869) Author: Lars Johan Govenius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II.

En knackning på fru Wincklers salsdörr hördes
Frun lemnade sin strumpsticka, gick till dörren och
öppnade. Ett ungt fruntimmer, modernt klädt, visade sig
och frågade efter enkefru Winckler.

— Det är jag — svarade egarinnan af detta namn.
— var sa artig och stig in.

— Jag tackar, — sade den unga flickan, — mitt
mimii är Kliu Reau och mitt ärende är att fa afbörda
mig en djup tacksamhetsskuld till tru Wincklers son,
som räddade mitt lif vid den stora eldsvådan på
Glasbruksgatan.

— Ah! mamsell Reuss, ni är således den uuga
flickan, som den rysliga natten kämpade den svåra
kampen, — utropade fru Winckler med en ton af
förvåning, öfverraskning och deltagande.

— Ja, inin Ini; näst Gud har jag er son att tacka
för lifvet, och jag skulle längesedan hafva varit här. om
ej min farbror afhållit mig och lofvat att sjelf frambära
vår innerliga erkänsla.

— Belöningen för en god handling ligaer i dess
ut-öfvande, och det är hvarje menniskas pligt att hjelpa
sina medmenniskor, så länet hon kan. Men här stå vi
ju vid dörren och jag är i sanning en oartig värdinna.
Var god aftåg hatten och stig in i förmaket, mamsell
Reuss. Det gör mig godt att få se en medmenniska som
hyser tacksamhet i sitt hjerta, ty merändels glömmer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>