Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Matmors friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigheten af att »bevara sitt hjärta med all flit, ty därutaf går
lifvet», och så tog han ett par skedar äggpannkaka och mente
tro på att det var allt svårt att bevara sitt hjärta, när man
var ung och vacker och hade ett helt mantal säteri. Kunde
han vara unga mor Stafva till något stöd i alla denna världens
frestelser, så ville han så innerligt gärna ...
När han var kommen dit i sina betraktelser, slog mor
Stafva vanligen ihop händerna och skrek:
— Herre Jestanes, ursäkta pastor lille! Grisasona har
brutit sej ut ur fähuset!
Och så sprang hon och lämnade sin själasörjare ensam,
och när hon efter en stund kom igen, ska ja säga det var
inte så värst mycket kvar, hvarken af refbensbjället eller den
kärleksfulla stämningen.
Och Johannes arbetade för två och styrde och ställde på
gården, så att för hvar sommar böljade en rikare skörd på
gärdet och för hvar höst kom där en ny ko i fähuset, och
om söndagarne satt han i fina, svarta klädeskläder och brun
filthatt och körde matmor till sockenkyrkan. Och en rask
rättare var han, god och vänlig mot folket, utom ibland; då
snäste och fräste han omkring sig alldeles omotiveradt, och
hade pigorna och drängarne varit lite styfvare psykologer än
de voro, så skulle de funnit att rättarns dåliga lynne alltid
infann sig samtidigt med en ny friare till matmor.
Så skulle den nye friaren alltid ut och se på ladugården,
gärdet och skogen, och Johannes skulle visa alltihop. När
då den tillämnade fästmannen ibland talte som om
alltsammans redan varit hans, och tyckte att Ekfållen borde uthuggas
till bete, eller att afloppsdikena voro för breda eller grusningen
å mossen för grund, då kände Johannes det som om en rent
velat vända ut och in på hans eget hjärta, och han föresatte
sig att »till hösten» skulle han flytta bestämdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
