Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Matmors friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På vanligt bondvis sades där hvarken ja eller nej vid första
besöket. Man hade nu pingst och till midsommarafton skulle
Stafva resa och »bese sej», hvad hon tyckte om’et på Skepplinge.
Och sommaren kom och löfmassorna vällde allt kraftigare
fram öfver björkarnas hvita stammar, och häggen blommade
och där blef lif och surr i bikuporna vid stugugafveln. Solen
lyste så varmt, sydvästliga vindar skalkades med kind och
barm, ängens blomfolk lyfte hälsande sina mångfärgade
hufvuden öfver det saftiga gräset, och där nere vid insjön kunde
man se hur den blåa, lugna, skimrande ytan då och då bröts
för en sekund af en lekande fisk, och huru granna, små, små
ringar skvallrade om att äfven där, djupt nere i den svala
vågen, var det midsommar, lif och kärlek.
Då kuskade Johannes mor Stafva till Skepplinge i
glänsande tyrolerkärra, och den unge rusthållaren stod på sin
farstutrappa, glad, leende och stolt, och tog emot sitt kära
främmande.
Det var så präktigt allting, granna hus och stora
linneskåp, grönskande sädesfält och frodiga ängar, mycket koppar
på köksväggen, mycket silfver i dragkistan, mycken värma
i den unge husbondens blickar.
Följande förmiddag skulle mor Stafva resa hem igen.
Friarn ville då ha rent besked. Detta skulle han också snart
få, och Stafvas vänliga ord läto honom hoppas det bästa,
men riktigt afgöra något ville hon inte förrän hon varit hemma
hos sig i några dagar och noga pröfvat sig själf.
Medan rusthållaren skyndade till sin unga syster för att
ställa en liten afskedstraktat i ordning, gick mor Stafva uppåt
backen för att söka rätt på Johannes och be honom sätta för
hästen.
Plötsligt stannade hon, ryggade ett steg tillbaka och såg
sedan rätt framför sig under det hon ljudlöst sträckte fram
hufvudet mot hasselbusken nedanför kullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
