Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rännare-Lena och hennes unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flätor, han klappade henne på halsen och gömde sitt hufvud
vid hennes kind:
— Mor, lella mor, kölna opp i spisen! Ja’ ä så rädd,
så rädd!
Högre och högre ljöd barnets skri. För första gången
hade Rännare-Lena ingen tröst för sin lille Per. Kall och
styf låg hon där och hade somnat in för alltid, somnat tungt
och djupt som efter ett riktigt svårt och riktigt långt
dagsverke.
Vildt, förtvifladt grät lille Per. Han slingrade sina armar
om mors hals, han klappade och smekte, han ropade och
bad. Slutligen kröp han ned ur sängen och sprang bort till
dörren, slog hufvudet mot den och kved: »Öppa, öppa!»
Men backstugusittaren och hans kvinna sofvo tungt och
hörde honom ej. Då sprang han fram till spisen, fick fatt
i den lilla grytan, krafsade rätt på en kvarglömd potatis och
— började äta. Åt och grät. Men så grep nattkylan hans
späda lemmar mer och mer, och så sprang han snyftande
omkring på golfvet, slog sig mot bordet och ropade: »Lella,
lella mor!»
Slutligen grät han sig till sömns på det iskalla golfvet,
med mors träsko i sin krampaktigt knutna hand och med
sitt lilla bleka hufvud på tröskeln.
Så fann honom Decembersolen när hon ändtligen på
morgonen, blek och kall, långsamt rann upp öfver skogsbrynet
och tittade rätt på det lilla lappade fönstret i backstugan.
Så fann ock kommunalordföranden — då han fram på
middagen kom och bröt upp dörren — Rännare-Lena och
hennes unge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
