Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Medborgerligt förtroende»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Endast den lille rödhårige torparen teg; kanske var det
af tacksamhet, emedan han i 15 vintrar ostörd fått stjäla säd
från kyrkovärdens loge, under fullt åtnjutande af
»medborgerligt förtroende».
Men då han gick ut, menade han för sig själf: »Det
var en dum fan, som inte bara skref på och teg stilla med
det andra.»
Kalle var en bra arbetare, som haft god förtjänst det
halfva år han varit där i socknen. Ingen mer än prästen
hade fått reda på den där fula fläcken i prästbetyget, som
skvallrade om straff för stöld och förfalskningsbrott och
förlust af medborgerligt förtroende.
Följande dag, när Kalle kom till odlingen, hade en
annan redan fattat hans järnspett: »kyrkovärden behöfde honom
inte längre».
Moran och barnen voro med därom, fast den förra
bekymrad tillade:
— Bara inte han blir arg på oss, så att han sätter eld
på husen, den uslingen.
Det gjorde inte Kalle. Nog »brann» det den morgonen,
då han, den gången utan prästbetyg, lämnade socknen, där
han hoppats kunna redligt försörja sig med sitt arbete, men
det var inte kyrkovärdens ståtliga mangårdsbyggnad, det var
bara harmen i ett stackars hjärta, som trott på glömska och
försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
