Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - I folkhögskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Påsagödseln» hade funnit väg ända till Backamåla, men
Ola hade aldrig vågat köpa mer än högst två säckar, för han
hade hört att all slags påsagödsel passade inte precis för
all slags jord. Tänk om pojken begrep sig på att välja!
Och så mindes han hurudant det var häromåret när han
skulle dika af maden därnere i kohagen. Både Ola själf och
kyrkovärden i Bolsåkra och Kalle Smed, som var en
gammal odlare, gåfvo sig ackurat den fule på, att fallet skulle
vara åt väster, och Ola spillde bort många dagsverken
förgäfves, för marken hällde händelsevis åt söder, fast det inte
såg så ut. Tocka stollastycken behöfde en då inte råka ut
för mer, nu sedan Johan kunde den där afvägningen.
När Ola vaknade morgonen därpå, svajade blågul flagga
från skolhusets tak, stora salen var löfprydd, det var mycket
blommor på katedern och ärebåge öfver farstudörren. Och
på alla vägar kommo skjutsar från alla håll, och prästen kom
också; så något så värst syndigt kunde det då bestämdt inte
vara med den här skolan.
Så klingade koralen ut genom öppna rutor, och Johans i
Backamåla friska stämma klang högst äfven nu — liksom på
lördagsnätterna därhemma, men intet modershjärta behöfde
darra, inga bibänkar, staket och grindar behöfde lagas efter
den sången.
Upp i katedern trädde föreståndaren och höll sin
afslutningsföreläsning öfver »Sveriges natur och folklif». Nog visste
gamle Ola förut, att fosterlandet räckte en bra bit bortöfver
Backamåla, men när han nu, klart och åskådligt, tyckte sig
se de skiftande naturföreteelserna i olika landskap draga förbi
sin syn, de olika provinstyperna träda fram för sitt öga i
brokig mångfald, och hörde huru järnvägarna i starka,
stålfasta armar, trängre och närmare än förr sluta samman alla
Sveriges barn, förbrödra dem och nöta bort kantigheter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
