Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Nummer 64 Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra meklamenter. Nu ä ja inte kröpp te å leta rätt på
svinamedosinen, äss där tar nå’t ve grisen.
År gick efter år, som förut, Storm började få svårt att
följa med på fältmanövern, pensionstiden — hela 24 kronor
inbringar den per år — nalkades, generalmönstringen kom,
händerna trycktes på befäl och kamrater, för sista gången
tågade han bort från regementets lägerplats, och snart var
den ännu svårare stund inne, då han skulle lämna det kära
torpet, där han nedlagt hela sin mannaålders arbetskraft. Den
nye roteknekten var redan kommen; han hade köpt korna
och de enkla redskapen. Storms flicka hade tillträdt tjänst,
och för honom själf bar färden nu till inhyseshjonens plats i
en backstugas vindskammare. Med tungt hjärta hade gamle
nummer 64 gått omkring och sagt farväl till allt, som varit
honom kärt, och var redan ute på vägen på afmarsch från
sitt rotetorp. Då stannar han plötsligt, och sen vänder han
om ännu en gång med raska steg till den gamla stugan,
öppnar dörren och ropar:
— Lans!
— Ja, hva ä dä?
— Säj te din kvenna att den hjälmeta släpper inte te all
mjölken utan en kastar en hösudd te ’na i båset då en
mjölkar. Dä ä en vane hon har fått.
Och så — praktisk, vaken, samvetsgrann äfven i denna
den svåraste stunden i hela sitt lif — marscherar nummer 64
Storm bort från hemmet, som stod så lockande skönt för
Stall-Kalles i prostgården blick för trettio år tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
