- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
502

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När gamle komministern kom hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu strömmade tårarna åter öfver den lilla gummans
kinder. Jag stod redan i min finka bredvid och afgångssignalen
var gifven.

— Farväl, Gustaf! Gud låte oss träffas med glä...

En rökhvirfvel svepte in dem alla tre. I fönstret stod
gubben och såg djupt och vemodigt på dem, på stationen
och bortåt det lilla taket i skogen, som brukade synas om
vädret var klart.

Han var mycket skral, gubben. Det skrynkliga ansiktet
blef blekare för hvarje station vi passerade, och i Malmö
skaffade jag honom en, som följde med ned till hamnen. Där
funnos inga stadsbud den tiden.

Man hade inte så brådtom med tågen då, på järnvägarnas
första tid. Fem eller sex minuter vid alla småstationer och
femton vid de stora pustade man ut. Därför hade jag också
god tid att se prästens flickor, som jämnt voro nere vid —ts
station när det södra, blandade middagståget kom.

Tåget hade inte väl stannat, och någon post hade då
visst inte hunnit lämnas af, innan de sprungo in på kontoret
och frågade:

— Snälla inspektor, är här något bref från pappa?

Ser herrn, stinsen på en sån där liten station känner alla
sina posttrafikanters handstilar, så att frågan var inte så
alldeles naiv, som den lät.

Var där då bref, så såg jag dem när tåget gick ut, huru
de gingo på vägen hem med armarna om hvarandras lif,
med de blonda, unga hufvudena tätt intill hvarandra och läste
tillsammans.

Hur var det? Darrade inte handen eller var det vinden,
som fläktade på bladet? Trycktes där inte en näsduk mot
ögonen? Hur gick det därinne på Fredriks hospital?

Tiden gick och det nalkades mot julen.
Konduktörspälsen var god att ha. Tågen voro inte uppvärmda då, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free