Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - »Det var hans eget barn»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla kammarjungfru, som blindt lydde sin matmor, och
doktorn, hvilken hvarje halfår sa att hon blef sämre och
sämre. Allt detta för att fadern skulle få okvaldt behålla
hennes mödernearf och få det som eget så snart han pinat
ihjäl henne.
Detta var nu efter som hon själf sa, men det var nog
ungefär på det viset, för fast hon var förtviflad och konstig,
så har jag sett många tosigare människor gå lösa och lediga
och gifta sig och göra goda affärer, helst om man beräknar
den behandling hon rönt, hvilken nog kunde kommit hvem
som helst att bära sig litet afvigt åt. Jag ville bara se om
en låste in Amanda på det viset, hon, som blir från vettet
bara en säger att det inte passar sig, att hon jämt går på
kyrkogården med Kryddelins bokhållare.
Och så började hon tigga och be mig hjälpa henne,
och grät gjorde hon, så jag trodde mitt eget hjärta skulle
brista.
— Kära fröken, sa jag, och grät jag med, hvad förmår
jag, stackare, som inte har annat än det jag tjänar mig, mot
två doktorer, baronen och friherrinnan?
Då bad hon mig bara släppa ut henne. Hon skulle nog
öfvertyga läkare och alla, som inte voro mutade eller
förvillade af fadern, att hon var klok.
— Hur dags på morgnarna kommer di och ser till fröken?
frågade jag.
— Inte förr än klockan tio.
— Jag skall själf resa klockan sju, så jag är då ur vägen
när spektaklet börjar. Gud förlåte mig, om jag gör hvad
galet är; men jag kan inte låta bli att släppa ut fröken, sa
jag till sist under det svetten pärlade i pannan på mig af
ångest.
Jag talar inte om, hur hon välsignade mig, hur hon skalf
af ångest och glädje, hur jag stoppade på henne lite kall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
