- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
619

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Tre kalaser för Fille Blom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tagit juridisk examen och satt upp advokatbyrå och hade
egen skrifvare och gjorde som han tyckte. Han gick rätt
bra på sitt korkben. Rysligt ful var han nu med, men det
har en karl liksom rättighet att vara, och han såg i alla fall
bättre ut än när han kristnades.

Där blef en riktig så’n där »brytning», som brukas ibland
i bättre familjer. Hvarken från konsulns eller syskonen kom
där lysningspresenter, och ingen at dem kom på bröllopet,
men Julia, som då var gift med en kapten, kom på kvällen
sen det var skumt och talte vid brudparet enskildt på ett
gafvelrum och grät och kysste dem bägge två och kallade
polisflickan »älskade lilla syster». Och det kunde hon gärna
göra, för Emma Malmberg var dubbelt så vacker som Fille
var ful, och hade, som sagdt, varit guvernant på de allra
finaste ställen.

Och det var det andra kalaset, jag var med om för Fille
Bloms räkning.

Och häradshöfding Blom processade och gjorde affärer
och hade tur med sig och lade slant till slant. Men där
hemma var han utstött som en kyckling, som hönan hackat
från sig.

När ungafrun skulle ha sin första lilla, var polis Malmbergs
kvinna rysligt rädd, att den inte skulle vara komplett i alla
ledamöter; men det var minsann ingen fara: innan fem år
hade gått, var där en sådan mörja med armar och ben i
häradshöfdingens barnkammare, att det visst räckte godt till
minst två af hvartdera slaget till hvarje unge. Och ändå
obegripligare lyckligt var det, att allihop liknade mor sin i
ansiktet.

Hur konsulinnan bar sig åt med att möta de barnen i
parken om sommaren och inte kyssa dem fördärfvade, det
begriper jag inte, för det var ju ändå hennes egna kött och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free