Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ben, som voro alldeles för korta och tjocka, de kysstes
och smektes af min lyckliga ägarinna, och mannen slöt henne
i famn gång på gång.
Så refs där upp papper och knäcktes lack och ropades:
»Men, min älskling, hur kunde du veta ...?» och lillan fick
en skallra och en guttaperkahund, och jungfrun tittade i
dörren, och granen och ljusen osade, och allt var lycka och fröjd.
Då tog den lilla fina handen mig sakta, sakta från
nothäftet och sköt mig tyst på det polerade bordet fram midt
för husets herre.
— Alma, hvad vill detta säga? utbrast han och stirrade
på mig helt förvånad.
Då blef hon blossande röd och fick tårar i ögonen, slog
armarna om hans hals och kunde inte tala på en lång stund.
— Älskling, hvad är det för en sedel?
— Jo ... o ... den har jag ... sparat ihop åt dig ...
— Men, Alma, hvad menar du?
Då smög hon det lilla lockiga hufvudet tätt, tätt intill
hans bröst och snyftade fram, huru ondt det gjort henne,
att han inte haft råd att köpa det stora, märkvärdiga, nya
tekniska verket, som kom ut i Tyskland förra vintern, och
som han talat så mycket om ... huru hon lidit af att han,
för att kunna bygga henne ett hem så tidigt som möjligt,
tagit platsen som ingeniör vid den lilla fabriken, där ingen
utveckling af hans stora tekniska begåfning vore möjlig ...
huru hon nedtryckts af tanken att han för kärleken offrat en
vacker, kanske lysande framtid ... och så hade hon
åtminstone velat ...
Han kysste henne till tystnad och frågade huru det varit
henne möjligt? Med deras små tillgångar ...? Kunde hon trolla?
Då tog hon upp mig i handen, höll mig mot ljuset och
jollrade:
— Lille man, du begriper väl att det är först i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
