- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
670

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - Brott och straff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan arbete, och hustru och barn svulto därhemma. Men då
skall man på sin höjd stjäla potatis på en åker eller en bit
bröd eller ett, helst litet, stycke fläsk, om man vill att Gud
och samhället skola förlåta. Hundra kronor stjälas ej
lämpligen af någon i den samhällsklassen.

Och samhället förlåter heller icke. Inom kort stod
brottslingen inför rättens skrank och jag själf låg på rättens bord
såsom corpus delicti.

Saken var enkel och tydlig nog, och den anklagade sökte
visst icke heller att krångla in den. Med nedböjdt hufvud
erkände han allt.

Hade han varit straffad förut?

Nej.

Där kommer en yrsel af hunger och nöd, ej mycket bättre
än den, som kommer af sprit och spel »på hedersord».

Men då skall man, som sagdt, stjäla potatis och bröd, och
inte hundrakronor.

Och hela tingsmenigheten bäfvade för mannens fräckhet,
och en hvar, som ägde någon smula att förlora, kände
tydligen huru den förhärdade brottslingen var deras och hela
samhällets fiende.

Och domhafvanden talte värdiga, allvarliga, straffande ord.

Jag lyfte omärkligt på mitt ena skrynkliga hörn och
lyssnade med mitt solkiga »hundöra».

Det var notarien H., ordinarie domhafvande nu!

Och samma händer, som, skälfvande och feberheta, gripit
mig i gamle häradshöfdingen kassaskåp, samma händer, som
med afsky kastat bort mig morgonen därpå, samma händer,
hvita, välformade, med putsade naglar, förlofningsring och
åttonde gradens frimurares vedertecken, slätade nu ut mig
på bordet, ströko mig aktningsfullt, såsom penningen, äfven
gammal och ful, vanligen behandlas här i lifvet, och
öfverlämnade mig åt käranden i målet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free