Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - När nämndemannens flicka snörde sig för hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja ska ... ska ... bränna opp dä usla snörlifvet,
snyftade hon.
— Gör det! Det skadar aldrig. Och så, glöm inte: ett
glas spenvarm mjölk hvar timme, och så lås väl igen om
edra lådor, nämndemansmor, och skaffa er en bra katt och
en ännu bättre svärson och gör inga affärer i »råttsocker»,
när lumphandlaren kommer igen, sa doktorn.
När vi kommo fram till grinden, som skilde åkergärdet
från hagmarkerna, öppnades denna af bokhållare Strand.
Den stackars karlen såg ut som om han velat säga något,
fast han inte kom sig för, och var rödsvullen omkring ögonen.
— Hur står det till, herr Strand? sa doktorn.
Då sprang den stackarn fram och kramade doktorns hand
och sade:
— Jag ... Jag tänker lämna orten ... kanske redan i
morgon, men säg mig först hur ... hur är det därborta?
Skall hon dö?
— Jag hoppas att det inte skall gå så illa. Men herr
Strand måste stanna kvar. Det ingår i kuren.
Han stod och gapade som om han inte begripit ett dugg.
Men det måtte visst ha klarnat för honom sen vi körde, för
han är kvar på gården än i dag, fast nu såsom patron, och
aldrig har jag sen hört att fru Emma Strand mått illa af att
hon snört sig för hårdt, fast det ser ut som om hon gjorde
det än i dag. Åtminstone ha de aldrig mer för den sakens
skull behöft att skicka efter doktor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
