- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
754

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Stora-Syster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bark i fyrktalslängden, samt gaf sig själf ett löfte att umgås
flitigt i sin unge kamrat adjunktens hus.

Där var jublande fröjd, där var tal och sång och skålar
och vers på bröllopet. Till sist tog den öfverlycklige
brudgummen sitt glas och talade till sin älskade Vivas ädla, kära
syster, talade länge, hjärtevarmt och väl. Tackade för allt
hvad hon varit för Vivan och dem båda samt lofvade att
söka löna henne genom att göra bådas deras älsklings väg
så ljus och lycklig, som stod i mänsklig förmåga.

Och Annie log och slöt Vivan i famn och klappade
svågern gladt och kamratlikt på axeln; och lektorn i historia,
som på lediga stunder också var filosof, mumlade: »Hvilken
gudomlig svärmor!»

*     *
*



Flaggan är sänkt och rummen tomma på utvärdshuset.
På Skogstads gator synes ingen mer än nattpoliserna.
Kyrktornsuret slår ett. Fönstren äro mörka och Skogstad sofver
för nedsläppta rullgardiner. Ett enda fönster är ännu ljust.
Det är i brudparets nya hem. Där sitter brudgummen på
schäslongen med Vivan på sitt knä; och brudens kinder
glöda allt varmare, hennes bröst häfves allt högre, medan
otympliga, kära, stora, darrande fingrar lossa krona och
slöja ...

Men borta på kyrkogården, med armarna knäppta kring
ett kors af marmor på sockel af svensk granit, ligger en
mörk gestalt på knä och hviskar med brännande panna mot
den kylande stenen: »Pappa, mamma, nu är Vivan lycklig!
Stora-syster har gjort för henne allt, allt hvad hon kunnat!»

Men när hon kommer hem och lilla-systers lilla järnsäng
står där hopskjuten och obäddad för första gången på många
år, och hon känner sig ensam, så ensam som aldrig förr, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free