Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Inspektor Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När lilla fröken Julia skulle börja lära sig rida, och grefven
inte alltid kunde följa med, hade inspektor Bergman bättre
om tid. Då kunde det hända att torpare och drängar riktigt
fingo flåsa ut, då kunde det hända att herr Bergman blef
borta i hela två timmar. Han kunde lika gärna följa med
som kusken. Afståndet mellan fröken Julia och dem båda
var lika ouppmätbart. Men huru oförsiktig fröken Julia var
och huru ystert »Gabrielle» dansade under sin fjäderlätta
börda, alltid förde Bergman sin fröken säkert hem. Och
hennes lösta, långa, bruna hår svallade vildt kring hvitröda,
persikemjuka anletsdrag, och femtonåriga ögon glänste och
inspektorens kinder brunno och hans hjärta klappade.
Men ingenting sa’ hon och ingenting sa’ han, ty trogen
var han, osvikligt trogen.
Så, när fröken Julia blef sexton år och provinsens unga
ädlingar läst öfver sin adelskalender och tagit reda på arealen
af öppen åkerjord på Härensborg och sporde att grefvinnan
var allt för sjuklig att kunna hoppas skänka fröken Julia
några syskon, blef det allt mera sällan som Bergman behöfde
följa med på ridturerna. Då kommo unga kusiner och
sysslingar och andra unga, välskapade och sportälskande herrar
ur societeten, och alla ville de göra fröken Julia sällskap, så
att ibland fingo själfva spannhästarne sadlas upp.
— Törs man fråga, hvem är den unge mannen i
rotfrukterna där? kunde då helt plötsligt någon af kavaljererna
spörja och blicka åt sidan af vägen.
— Å, det är Bergman, inspektor Bergman, en mycket
hygglig karl, försäkrade fröken Julia.
— Hm ... men månne inte denna stora egendom kräfver
en erfarnare inspektor? menade kusin Georg, klämde
monoclen fastare i ögonvrån och anmärkte inom sig, att den där
Bergman alls inte hade något inspektorsutseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
