Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de landtlige adonisarne kommo till Backaryd och
stodo ansikte mot ansikte med Jenny eller Laura, stucko de
högra handen under rockslaget, logo förbindligt, antogo en
plastiskt vördnadsfull attityd, som om de stått för en
bildhuggare eller en landshöfding, och sa t. ex.: »Jag har inte
haft ett ögonblicks ro, förrän jag fick komma hit och höra
att fröken inte blifvit kall och mått illa af vår förtjusande
sjöfärd i förrgår!» Men till Klara sa man helt enkelt:
»Goddag, snälla fröken, hur står det till?» Och kusin Ernst sa:
»Klara lilla, mitt cigarrmunstycke! Ligger på verandan.
Tändstickorna också, lilla vän!»
Men en gammal häradshöfding i den lilla köping, som
utgjorde ortens civilisationscentrum och kulturmetropol, och
som var ungkarl och svåra rik och varit god vän med Klaras
föräldrar, han brukade alltid med pekfingret lyfta upp hennes
lilla haka, då han kom ut till Backaryd, och se henne
vänligt forskande djupt in i de stora, blåa ögonen, och säga:
»Mamma upp i dagen. Hur har du det, barn? Kors, hvad
du är lik din mor, Klara. Hon såg något ut vid din ålder,
skall jag säga. Vi kände hvarandra från barndomen. Ja, jag
skall väl en gång ge min lilla guddotter en faddergåfva.»
Men aldrig fick hon så mycket som en liten ring eller
en brosch eller en påse konfekt, för häradshöfdingen var en
gammal snålvarg, det visste alla människor. »Om han
åtminstone ville ge henne ett klädningstyg så du sluppe punga
ut nu till jul igen!» sa tant till farbror.
En flicka må vara fattig och strängt sysselsatt och ha hur
illa sydda kläder som helst, det kommer dock alltid en tid
då hennes hjärta klappar varmare för en viss karl än för alla
andra. Klaras hade börjat öka takten när unge förvaltare
Franson gick förbi handkammarfönstret eller annars kom inom
området för hennes välvilliga granskning. Karl Franson var
inte af sten; han behandlades öfverlägset af Laura och Jenny,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
