- Project Runeberg -  Lifvets fiender. Berättelse /
1

(1906) [MARC] Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I.



Otto Imhoff steg långsamt ner från Stockholms-Postens
redaktion och stannade på trottoaren för att invänta
spårvagnen.

Det var en strålande septembermiddag med den för
denna månad egendomliga klarhet i luften, som tillät ögat
att följa gatornas perspektiv långt bort mot det ljusblå fjärran.
Solskenet började mista sommarens fasta, nästan materiella
utseende; lättare, tunnare flöt det längs husrader och gator
med något bristande och blidt i skimret, som ledde tanken
på klangen af en älskad kvinnas afskedsord. Detta
genomskinliga i atmosfären, detta spröda i solljuset förlänade
staden ett luftigt behag, en stämning af snart förflyktigad
men utsökt lifsglädje. Också människorna, som strömmade
af och an, hade något lifslustigt och muntert öfver sig.
Från sommarnöjen vid sjö och skog, från västkustens salta
hafsbrisar och skogshöjdernas doft af terpentin förde de in
i staden ett nyförvärfvadt kvantum hälsa, hvars glöd brann
fram i pupillerna och i rodnaden på solbrända kinder.

Men Otto Imhoff såg blek och aftärd ut, som en
arbets-slaf, livilken hela sommaren trälat i en glädjelös syssla,
fängslad i en kvaf kammare. Med ett steg utan ungdom
och elastik trädde han upp i den förbiilande spårvagnen.
Till sitt yttre erinrade han om en typ, som icke allt för
sällan förekommer bland officerare, tillhörande de gamla
adliga familjerna. Det var öfver hans spensliga och
finlemmade gestalt en ansträngdt rak hållning, en stelhet utan
styrka. Med det smala, toppiga hufvudet, morbidezzan öfver
den bleka hyn och de nervösa rashänderna på sina kraftlösa
handlofvar liknade han en af Velasquez’ figurer från Escurial.
Själfva anletsdragen företedde en korsning af något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifvetsfi/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free