Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så tog läkaren afsked, och redan i tamburen återfick
han något af den jovialiska minen öfver sitt ansikte.
»Herr Hesslers familj bor redan på landet», sade han.
»Samma håll som jag. Jag rodde just förbi villan här om
dagen på en fisktur.»
Och nu sken den lille mannens fysionomi helt och
hållet upp vid tanken på de sista triumferna med nät och
stångkrok.
»Och ändock kommer han från döden», tänkte Hessler
för sig själf, medan den lille doktorn hvisslande sprang
nerför trapporna.
Så blef Hessler lämnad ensam där uppe i våningen.
Ensam med den döde. Den tanken slog honom med plötslig
beklämning. Vankelmodig vandrade han af och an i de
öfvergifna rummen, där ingen röst ljöd, af hvilkens ömhet
han kunde hämta tillförsikt, där själfva bohaget, som var
inlindadt i papper och tyg mot sommarsolen, ingaf
främlingskänslor och ovanda tankar af öfvergifvenhet. Han hade
farit in från landet för att dagen därpå hålla
terminsafslut-ning vid ett lärarinneseminarium, där han var inspektor.
Det hade under läsåret försports en viss kättersk fläkt af
modern åskådning hos de unga damerna, och han ärnade
därför taga tillfället i akt att utslunga ett kraftigt anatema
mot den s. k. nya tiden, dess yrvakna härolder och falska
profeter, det hela lyktande i en våldsam diatrib mot den
moderna litteraturen. Talet låg därinne på skrifbordet i
hans arbetsrum, han ville gå in för att memorera det, men
för hvar gång han lade handen på dörrvredet, stannade han
i en sorts vidskeplig olust att störa den döde. Ändtligen
bemannade han sig. Hvad kunde detta unga brushufvuds
död vara för varsel för honom, som hade sin plats gifven
och sin fana vald i den stora striden, fanan med evighetens
kors på sanningens klara guldgrund. En af fiendens
utposter låg stupad vid vägkanten ... hvad mer?
Beslutsamt trädde han åter in i arbetsrummet utan att
fixera Imhoff och fördjupade sig i sitt tal. Liksom hvarje
rad af hans hand, var äfven denna flyktigt utkastade retorik
ett äkta barn af författarens lynne. Genom hvarje ord däri
ljöd den brutala husbondstämma, som ensam vill dekretera,
hvad som är rätt i stugan. Satserna sjödo af harm, som
om de utropats af en vredgad patriark, hvilken med
sanningens rätta taflor i sina händer ser folket lyssna till
främmande läror och gudar, som ej äro hans. Men alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
