Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
(Men faktum ä r, att jag nog känner yrkesvärken
i ryggen, när jag skrivit för länge på maskin.)
— Sköt er i tid, fröken, i alla fall, sade doktorn
med någon myndighet. För tro mig, annars räcker
ni inte länge.
Jag ryckte på axlarna.
— Det gör ingenting.
— Det är många unga flickor, som svarat mig
så där, sade han saktmodigt men i en ton, som
om jag varit ett dumt och litet barn.
— Vad är det med er allasammans? Har ni
ingen levnadslust? Utan sådan kan man inte
smälta maten, som ni kanske vet.
— Å, sade jag, för att smälta vår mat kan inte
gå åt så värst mycken levnadslust.
Jag fick nu redogöra för vad vi brukade äta:
kaffe, smörgås, choklad, smörgås, middag på
hushållsskolan, te eller pilsnerdricka och smörgås.
Han häpnade och förmanade, gjorde upp en
matordning och sade, att han skulle skriva i
tidningarna. Jag tror till och med att han talade
om det kommande släktet, var lyrisk med ett ord.
När han gick, hade han en beundrare till alla de
övriga. Jag hoppas, att man kan samla skatter i
himmeln.
Så kom Emmy till Sabbatsberg, och det blev åter
full men något vemodsslöjad harmoni inom Ligan.
Vi hälsar på henne, så ofta vi kan, hon är ännu för
klen för operationen. Mig ger det en sådan skräck
att tänka på hennes öde; sedan mitt samtal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
