Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dick ryckte på axlarna, reste sig och såg på sitt
armbandsur.
»Jag har skickat bud till Blake att komma
tidigare i dag», förklarade han ocn tog ett steg mot dörren
som en invit till henne att gå.
Vid dörren stannade hon och lutade sig emot
honom.
»Kyss mig, Dick», sade hon och tillade sedan:
»Detta är ingen ... kärleksyttring.» Hennes röst blev
plötsligt dov. »Det är bara för den händelse jag
beslutar mig att resa... att resa.»
Sekreteraren närmade sig i hallen, men Paula dröjde
kvar.
»God morgon, mr Blake», hälsade Dick.
»Beklagar att jag besvärar er så tidigt. Var först och främst
god och telefonera till mr Agar och mr Pitts. Jag
kan inte ta emot dem i dag. Och bed de andra också
vänta till i morgon. Laga att ni träffar mr Iianley.
Säg honom att jag gillar hans plan beträffande
Buckeye-skissen och bed honom fortsätta som han börjat. Men
mr Mendenhall och mr Manson vill jag tala med. Halv
tio, säg dem det.»
»En sak, Dick», sade Paula. »Kom ihåg att jag
har tvingat honom att stanna. Det var inte hans fel
eller hans önskan. Jag ville inte låta honom resa.»
»Honom har du minsann tagit med storm», smålog
Dick. »Jag kunde inte under nuvarande
omständigheter förstå att han stannade, med den kännedom jag
har om honom. Men om du inte tillåtit honom att
resa och han är så från sina sinnen som en man har
rättighet att vara då det gäller dig — då förstår jag.
Han är en präktig människa, minst sagt. Det finns
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
