Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dick», ropade hon. »Du har visat mig ditt hjärta,
men inte sagt vad du har i sinnet. Begå ingen
dårskap. Kom ihåg Denny Holbrook — ingen
jaktolycka, kom ihåg det.»
Han skakade på huvudet och smålog som om han
haft roligt åt infallet, men inom sig beundrade han
hennes intuition som träffat så rätt.
»Och lämna allt detta?» narrades han och gjorde en
åtbörd som omfattade hela ranchen och alla dess
planer. »Och min bok om rasförbättring? Och mitt
första landtbruksmöte här på ranchen, som just skall
gå av stapeln?»
»Ja, det vore vidunderligt», medgav hon med
uppklarnande ansikte. »Men i denna svårighet att fatta ett
beslut ville jag du skall veta att» —. Hon tystnade
och letade efter ord, gjorde sedan en åtbörd som
härmade hans och som omfattade Stora huset och
alla dess skatter, och sade: »Allt detta påverkar mig
inte det ringaste. Nej, inte det ringaste.»
»Det måtte jag väl veta», försäkrade han. »Av alla
oegennyttiga kvinnor . . »
»Dick», avbröt hon honom och kom på en ny
idé, »om jag älskade Evan så vansinnigt som du tror,
skulle du betyda så litet för mig att jag skulle vara glad
åt din jaktolycka, om det vore den enda lösningen.
Men det är jag inte, som du hör. Tänk på det.»
Hon tog ännu ett motvilligt steg och sade sedan över
axeln:
»Rödsky, jag är förfärligt ledsen. Och ändå är jag
så glad över att du ännu älskar mig.»
Innan Blake kom tillbaka hade Dick hunnit granska
sitt ansikte i spegeln. Där satt ännu det uttryck kvar
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
