Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hur kunde Paula ha varit nog meningslöst
grym att sjunga Ziguenarsången så omedelbart efter?
undrade Dick medan han med mikrofonen för örat
tydligt hörde Chauncey Bishop övertala sin
medarbetare att vara med på jakten.
»Ali right då, kom genast», sade Dick till Bishop.
»Nu skall jag ge order om hästarna, och du kan få
fuxen som du red sist.»
Knappast hade han hängt upp luren förr än det
ringde igen. Denna gång var det Paula.
»Rödsky, kära Rödsky», sade hon, »du resonerar
alldeles på tok. Jag tror att jag älskar dig mest.
Jag håller just på att hålla räkenskap med mig själv,
och till din förmån. Och för att hjälpa mig att känna
mig säker skall du nu upprepa vad du sade till mig
för en stund sedan: ’Jag älskar kvinnan, den enda
kvinnan. Efter att ha ägt henne i tolv år älskar jag
henne rentav vansinnigt, å så ljuvt vansinnigt.’ Säg det,
Rödsky.»
»Jag älskar kvinnan, den enda kvinnan», upprepade
Dick. »Efter att ha ägt henne i tolv år älskar jag
henne rentav vansinnigt, å så ljuvt vansinnigt.»
Då han slutat blev det en paus, som han ej vågade
bryta,
»Det är en liten sak som jag nästan glömde att
säga dig», sade hon mycket mjukt och långsamt och
tydligt. »Jag älskar dig. Jag har aldrig älskat dig
så mycket som just nu. Efter våra tolv år har du
nu ändtligen tagit mig med storm. Och jag var tagen
med storm från början fastän jag ej visste av det.
Nu har jag fått klarhet över mig själv, en gång för
alla.»
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
