Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klä mig. Jag hinner i alla fall nätt och jämnt till
lunchen.»
»Får jag komma över? Ett ögonblick?» bad han.
»Inte än, otåliga pojke. Om tio minuter. Låt mig
sluta med Oh Dear först. Sedan är jag färdig till
jakten. Jag tar min rövarkostym i grönt och rödt och
den långa fjädern. Och så min 30-30. Den är
tillräcklig för kuguarer.»
»Du har gjort mig så lycklig», fortfor Dick.
»Och du gör att jag blir försenad. Ring av.
Röd-sky, jag älskar dig mera i denna stund...»
Han hörde henne hänga upp luren. Och i nästa
ögonblick ertappade han sig med att han endast
motvilligt överlämnade sig åt den lycka han nyss
talat om. Snarare tyckte han sig höra hennes och
Grahams röster lidelsefullt sjunga Ziguenarsången.
Hade hon lekt med Graham? Eller hade hon lekt
med honom? Ett sådant beteende av henne var
exempellöst och obegripligt. Medan han trevade efter
en lösning, såg han henne åter i månskenet haka sig
fast vid Graham med framräckt mun och dra ner
Grahams läppar till sina.
Dick skakade förbryllad på huvudet och såg på sitt
ur. Om tio minuter, om mindre än tio minuter,
skulle han slå armarna om henne och få veta det.
Den korta väntetiden var så tråkig att han långsamt
gav sig på väg, stannade för att tända en cigarrett,
kastade bort den igen efter det första blosset,
stannade omigen för att lyssna till skrivmaskinernas
beskäftiga pickande från sekreterarnas rum. Ännu var
det två minuter kvar, och som han visste att det bara
var en minuts väg till dörren utan lås, stannade han
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
