Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträdde en dumdristig Lilliput och sköt med ens en pil på honom.
Detta lockade flere af dessa småmenniskor att göra detsamma; men
anföraren för Gullivers betäckning lät gripa dem alla och genom sitt
folk föra dem till honom. Gulliver lät nöja sig med att stryka dem
tillsammans med handen; fem nedstoppade han utan vidare
omständigheter i sin rockficka, men den sjette, som varit nära att skjuta ut
hans öga, gjorde han min af att vilja spisa lefvande. Den lilla
tovasingen skrek, som om han varit spetsad, och kämpade med händer
och fötter mot Gullivers tänder. Men då denne nu lät det stanna
med skrämsel och deremot framtog pennknifven, började till och med
alla de kringstående att uppgifva ett högt jemmerskri, ty man trodde
nu, att Gulliver ville afskära strupen på honom; så illa var det
likväl icke menadt. Ädelmodigt lossade han blott hans band, och till
allas glädje lät han honom springa. De höga bifallsropen tycktes
aldrig vilja upphöra. Gulliver tog derpå den ena efter den andra af
fångarne upp ur fickan och gjorde på samma sätt med dem, men de
kringstående visste nu redan, huru litet man behöfde frukta för jättens
vrede, och den allmänna munterheten och skrattet fortforo derföre, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
