Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 42. Den falske betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
nämt är det då sannerligen inte för mig att ha en bror, hvilken
man lägger någonting sådant till last.
■— Fördömdt! gnisslade John. Frans, hvad vet du? Hur har
du fått veta allt det där?
— Kom, kom! Det måste jag berätta för dig där ute. Vi
måste laga, att du fort kommer härifrån, och sedan får du söka din
räddning i flykten.
— Hvad vet du — Frans, hvad vet du ? frågade John ängsligt.
— Egentligen vet jag ännu ingenting alls om det, som du
beskylles för. Jag kom till stationen, där inspektorn kallade in mig
i ett rum och tog mig i törhör. Han frågade, om jag hette Mård.
Det medgaf jag naturligtvis, men då ville han prompt äfven pådyfla
mig förnamnet John. Jag sade, att min bror hette så, men det
trodde han ej, innan jag visade honom mitt prästbetyg, som jag
lyckligtvis hade på mig. En stationskarl intygade också, att jag
hette Frans och min bror John; han kände oss bägge två, se’n jag
och han exercerade beväring tillsammans. Då ändtligen måste
inspektorn inse, att han tagit miste på person. Naturligtvis var jag
nyfiken att få veta meningen med förhöret. Stationsinspektorn ville
inte riktigt sjunga ut; men så mycket fick jag ändå veta, som att
du varit med om något riktigt fanstyg i sta’n, och att polisen
telegraferat åt alla håll för att få fatt i dig. Det töfvar nog inte, innan
bylingen är här ute och snokar efter dig.
Darrande af skräck hade John lyssnat till dessa broderns
meddelanderu
— Begriper du nu, min käre John, att det var en kolossal
dumhet af dig att här bekanta dig med flickan? Säg mig bara för
Guds skull hvad du gjort, eftersom polisen på detta sätt spanar efter
dig, som om du vore en farlig förbrytare!
— Dröj med dina frågor, Frans! bad John. Jag ber dig,
hjälp mig i stället att fort och obemärkt komma härifrån, och du
skall sedan få veta allt. Har du tid att göra mig den tjänsten?
— Nog har jag tid alltid, om bara inte den där flickan vore
här! Jag är rädd for, att hon kommer att störta dig i olycka med
sitt skrik.
— Jag fick en ingifvelse, bror. Hon kan spela min fru, och
då skall man ej så lätt känna igen mig.
— Hvad säger du? Skulle hon spela din fru?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
