Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 42. Den falske betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
John kastade en krona på disken, och när flickan i det samma
kom ut, bjöd han henne armen, sägande:
— Jo, i nödfall kunna vi få stanna här öfver natten. Herr
gästgifvarn är så vänligt tillmötesgående. Men bete er nu inte
längre så uppseendeväckande! Herr gästgifvarn tycker inte om det,
och ni vet ju redan hvarför.
Efter dessa ord aflägsnade sig John i flickans sällskap och
styrde för syns skull med henne kosan åt det håll, där
järnvägsstationen var belägen.
Gästgifvaren visste följaktligen icke annat, än att John
verkligen gick till stationen.
Men så snart det såta paret uppnått skogen, ändrade John
kurs för att komma till det ställe, där brodern väntade honom.
En liten stund elter Johns och Gerdas bortgång, sprängde en
beriden polisman fram till gästgifvargården, svingade sig ur sadeln
och band hästen vid en krubba i det öppna skjul, som fritt fick
disponeras af resande.
Gästgifvaren var genast till hands.
Han hälsade ytterst höfligt på polismannen; ty han hyllade
den visa grundsatsen, att en person med hans yrke bör söka stå
väl hos ordningsmaktens representanter.
— Hvad kan jag stå till tjänst med, herr öfverkonstapel? frågade
han tjänstaktigt. Ska’ drängen kanske ge hästen lite’ foder?
— Nej; jag har inte tid i dag.
— Det var skada. Men någon förfriskning kan jag väl ändå
få bjuda på?
— Ett glas öl skulle verkligen inte smaka illa.
Polismannen steg in i gästrummet. Två bönder sutto där nu
som gäster.
— Finns här inga andra gäster? frågade polisen, hvilken,
medan gästgifvaren tagit fram och dragit korken ur en flaska öl,
äfven sett sig om i det mindre gästrummet.
— Nej, inte för tillfället, svarade den tillfrågade.
— Eller har här kanske nyss varit en ung man, som hade
en kappsäck med sig?
Gästgifvaren tycktes för ögonblicket icke rätt veta, om det vore
rådligt att säga sanningen; han visste ju nämligen blott allt för väl,
Ätt John haft en kappsäck med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
