Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 50. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
underrättade vännerna i Stockholm om, hvilket beslut grefvinnan
Lilly fattat, och på hvad sätt hon för framtiden tänkte undandraga
sig sin skurkaktige mans intriger och efterspaningar.
Folke bad Hildur fortast möjligt underrätta Tschang Yao om
brefvets innehåll, på det att äfven han måtte få en klar öfverblick
af situationen och i nödfall kunna vidtaga lämpliga åtgärder.
Så snart brefvet var färdigt, mottog Gustaf Glimmer det, och
redan ett par timmar senare lämnade han Norrköping.
Var någon lycklig, så var det väl han, för det han nu kunde
bereda sin Amalia en så oväntadt glad öfverraskning.
Nu hade han ju i en hast fått pängar, så att han ändtligen
kunde infria sitt gifna äktenskapslöfte och skaffa sig och sin maka
ett anspråkslöst bo. Och på ärligt sätt hade den arbetssökande
Glimmer förvärfvat dessa pängar, med hvilkas tillhjälp han nu
tänkte komma i åtnjutande af en länge efterlängtad lycka.
Efter hans afresa uppsökte herr Wallmark Lilly för att lämna
henne nödiga upplysningar om allt, som tilldragit sig i Stockholm
och på Stensnäs, och som angick henne.
Han måste infria sitt löfte och tala om för henne, på hvad
sätt han så fort lyckats upptäcka hennes spår och lyckligtvis i
behaglig tid finna henne.
Öppet och ärligt tillstod han, att han mot hennes vilja följt
henne, just emedan han förutsett, att hon ännu icke på länge vore
utom all fara.
Han berättade äfven, hurusom Tschang Yao dömt den
skurkaktige doktor Brummer och dennes medbrottsling Kramer till
fångenskap i den föregifne gamle eremitens hem.
Men äfven Tschang hade befarat, att Brummer förr eller senare
skulle bryta det honom aftvingade löftet att aldrig mera forska efter
grefvinnan Lillys vistelseort.
Folke hade därför ansett det vara sin heliga plikt att meddela
grefvinnan dessa omständigheter, på det att hon icke måtte frestas
att i förtid invagga sig i säkerhet utan i tid kunna göra allt för
att undandraga sig denne skurks vidare stämplingar.
Lyckligtvis hade den utståndna förskräckelsen icke haft skada
eller framtida men till följd för Lilly. . Tvärtom, i medvetandet, att
Folke som hennes beskyddare uppehöll sig i hennes närhet, kände
hon sig lugnare, tryggare och bättre till mods än förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
